Nynorskordboka
stolpre
stolpra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å stolpraå stolpre | stolprar | stolpra | har stolpra | stolpr!stolpra!stolpre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| stolpra + substantiv | stolpra + substantiv | den/det stolpra + substantiv | stolpra + substantiv | stolprande |
Tyding og bruk
gå stivt og ustøtt;
Døme
- stolpre i høg snø;
- ho stolprar rundt på høge hælar;
- han stolpra ned bakken på glatta