Nynorskordboka
sno 2, snoe
snoa
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å sno | snor | snodde | har snodd | sno! |
| har snott | ||||
| å snoaå snoe | snoar | snoa | har snoa | sno!snoa!snoe! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| snodd + substantiv | snodd + substantiv | den/det snodde + substantiv | snodde + substantiv | snoande |
| snott + substantiv | ||||
| snoa + substantiv | snoa + substantiv | den/det snoa + substantiv | snoa + substantiv | |
Tyding og bruk
- blåse veikt, men kaldt og bitande
Døme
- det snoar frå elva
- nase, snuse etter noko