Nynorskordboka
skråne 1
skråna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å skrånaå skråne | skrånar | skråna | har skråna | skrån!skråna!skråne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| skråna + substantiv | skråna + substantiv | den/det skråna + substantiv | skråna + substantiv | skrånande |
Opphav
samanheng med skrå (2Tyding og bruk
tørke inn;
bli hard og skrukkete
Døme
- tobakken hadde skråna (opp)