Nynorskordboka
skavl
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein skavl | skavlen | skavlar | skavlane |
Opphav
norrønt skaflTyding og bruk
- snødrive med skarp kant;utoverhengande snøfonn
Døme
- i fjella var det fullt av skavlar og driver etter stormen
- bølgje med kvass, brytande rygg;
- skarpt, krumt jern til å skave med