Nynorskordboka
sigøynar
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein sigøynar | sigøynaren | sigøynarar | sigøynarane |
Opphav
frå tysk ZigeunerTyding og bruk
kan oppfattast nedsetjande: person som høyrer til ei folkegruppe som opphavleg utvandra frå India, har romanes som språk, og i stor grad har levd som omreisande;
til skilnad frå romanifolk