Nynorskordboka
ruff 1
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein ruff | ruffen | ruffar | ruffane |
Opphav
frå nederlandsk eller lågtyskTyding og bruk
overbygnad på fartøy, brukt til bustadrom for mannskapet
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein ruff | ruffen | ruffar | ruffane |