Nynorskordboka
raggar
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein raggar | raggaren | raggarar | raggarane |
Opphav
frå svenskTyding og bruk
person, ofte ungdom, som køyrer (stor, amerikansk) bil og høyrer på rock and roll, gjerne i grupper;
Døme
- han er raggar og køyrer rundt i ein lyseblå Buick