Nynorskordboka
påkøyring
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei påkøyring | påkøyringa | påkøyringar | påkøyringane |
Tyding og bruk
- det å køyre på;
Døme
- påkøyring bakfrå
- stad der ein kan køyre inn
Døme
- ferja har av- og påkøyring i begge endane