Nynorskordboka
pusk 2
substantiv inkjekjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
eit pusk | pusket | pusk | puska |
Opphav
sjå pjusk (2Tyding og bruk
- rusk, støv, minste grann, dust
Døme
- eit pusk på auget, i maten;
- regnpusk – yr, duskregn;
- eg høyrde aldri eit pusk frå han – ikkje det grann, ikkje dusta
- dårleg stell, stakkarsdom
Døme
- det er berre pusk med meg – eg er lite tess; det står dårleg til med meg
- lyd av levande;spøkjelseslydar, tusling
Døme
- eg høyrde pusk på låven