Nynorskordboka
pukkel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein pukkel | pukkelen | puklar | puklane |
Opphav
frå lågtyskTyding og bruk
- utvekst på ryggen hos dyr som kamel og dromedar
Døme
- dromedaren har éin pukkel
- krokvaksen rygg
Døme
- ho hadde pukkel
Faste uttrykk
- få på pukkelenfå skjenn eller kritikk