Artikkelside

Nynorskordboka

prakke

prakka

verb
Bøyningstabell for dette verbet
infinitivpresenspreteritumpresens perfektumimperativ
å prakkaå prakkeprakkarprakkahar prakkaprakk!prakka!prakke!
Bøyningstabell for dette verbet (partisippformer)
perfektum partisipppresens partisipp
hankjønn /
hokjønn
inkjekjønnbunden formfleirtal
prakka + substantivprakka + substantivden/det prakka + substantivprakka + substantivprakkande

Opphav

frå lågtysk prachen ‘tigge’

Tyding og bruk

  1. i uttrykk:
  2. refleksivt:
    Døme
    • prakkast med pliktarbeidmødast
  3. Døme
    • prakke på kvart øre

Faste uttrykk

  • prakke på ein
    nøyde, presse, tvinge ein til å ta mot (noko)