Nynorskordboka
onnig, onnug
adjektiv
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
onnig | onnig | onnige | onnige |
onnug | onnug | onnuge | onnuge |
gradbøying | ||
---|---|---|
komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
onnigare | onnigast | onnigaste |
onnugare | onnugast | onnugaste |
Opphav
norrønt ǫnnugr; av onnTyding og bruk
- flittig, ivrig, arbeidsam;
Døme
- vere flink og onnig
- om årsvokster og liknande: som er tidleg ute