Nynorskordboka
bendel
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein bendel | bendelen | bendlar | bendlane |
Opphav
norrønt bendill; diminutiv av band (1Tyding og bruk
- lita borde på klede;
- band av halmstrå kring eit kornband;vidjekvist kring eit lauvkjerv