Nynorskordboka
bendel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein bendel | bendelen | bendlar | bendlane |
Opphav
norrønt bendill; diminutiv av band (1Tyding og bruk
- lita borde på klede;
- band av halmstrå kring eit kornband;vidjekvist kring eit lauvkjerv