Nynorskordboka
minaret
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein minaret | minareten | minaretar | minaretane |
Opphav
frå arabisk ‘fyrtårn’Tyding og bruk
høgt, smalt tårn ved ein moské, der bønetidene blir ropte ut fem gonger for dagen