Nynorskordboka
maronitt
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein maronitt | maronitten | maronittar | maronittane |
Uttale
maronitˊtOpphav
etter namnet til den syriske munken Maron, død 410Tyding og bruk
person i eit romersk-katolsk kyrkjesamfunn som særleg held til i Syria, Libanon, Kypros og Egypt