Nynorskordboka
los 2
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein los | losen | losar | losane |
Opphav
frå tysk ‘laus’, opphavleg kommandoord til ein hund når ein slepper han lausTyding og bruk
det at ein jakthund gøyr når han forfølgjer vilt
Døme
- få los;
- losen gjekk oppi lia
- som etterledd i ord som
- harelos