Nynorskordboka
akkommodere
akkommodera
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å akkommoderaå akkommodere | akkommoderer | akkommoderte | har akkommodert | akkommoder! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| akkommodert + substantiv | akkommodert + substantiv | den/det akkommoderte + substantiv | akkommoderte + substantiv | akkommoderande |
Uttale
akomodeˊreOpphav
av latin accommodare, av ad ‘til’ og commodus ‘høveleg, behageleg’Tyding og bruk
få til å samsvare;
tilpasse