Nynorskordboka
kubbe 1
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kubbe | kubben | kubbar | kubbane |
Opphav
av mellomnorsk kubbi i samansetningar, samanheng med kuv; opphavleg ‘noko rundt eller kvelvt’Tyding og bruk
kort ukløyvd stykke av ei trestamme;
Døme
- sage kubbar