Nynorskordboka
krinkel
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein krinkel | krinkelen | krinklar | krinklane |
Opphav
frå lågtysk; samanheng med kringle (1Tyding og bruk
bukting, slyng
Faste uttrykk
- krinkel og krok
- slyngingar, svingar
- stien gjekk i krinklar og krokar
- bortgøymd stad;
alle tenkjelege stader- insekta kryp fram frå alle krinklar og krokar;
- kjenne kvar krinkel og krok i skuleverda