Nynorskordboka
konsis
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| konsis | konsist | konsise | konsise | 
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form | 
| konsisare | konsisast | konsisaste | 
Opphav
frå latin , av concidere ‘hogge ned’Tyding og bruk
om uttrykksmåte: kort og fyndig; 
Døme
- meldinga var klar og konsis
- brukt som adverb:- han svarte konsist