Nynorskordboka
kokille
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kokille | kokillen | kokillar | kokillane |
Opphav
gjennom fransk, frå gresk ‘muslingskal’; same opphav som konkylieTyding og bruk
støypeform, særleg av støypejern