Artikkelside

Nynorskordboka

kokille

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein kokillekokillenkokillarkokillane

Opphav

gjennom fransk, frå gresk ‘muslingskal’; same opphav som konkylie

Tyding og bruk

støypeform, særleg av støypejern