Nynorskordboka
klin 1
substantiv inkjekjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
eit klin | klinet | klin | klina |
Opphav
av klineTyding og bruk
noko som er klint utover eller er klinete;
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
eit klin | klinet | klin | klina |