Nynorskordboka
agraff
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein agraff | agraffen | agraffar | agraffane |
Uttale
agrafˊfOpphav
frå fransk, truleg av gammalhøgtysk krapfo ‘krok’; samanheng med krampe (2Tyding og bruk
- smykkespenne til å halde saman klede med
- i kirurgi: metallklemme til å feste saman sårrender med
- i arkitektur: sluttstein (1)