Nynorskordboka
avmåte
avmåta
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å avmåtaå avmåte | avmåtar | avmåta | har avmåta | avmåt!avmåta!avmåte! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| avmåta + substantiv | avmåta + substantiv | den/det avmåta + substantiv | avmåta + substantiv | avmåtande |
Tyding og bruk
få til å høve med eller for;
måte (3 til
Døme
- pultane bør vere avmåta etter storleiken på elevane