Nynorskordboka
avlytte
avlytta
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å avlyttaå avlytte | avlyttar | avlytta | har avlytta | avlytt!avlytta!avlytte! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| avlytta + substantiv | avlytta + substantiv | den/det avlytta + substantiv | avlytta + substantiv | avlyttande |
Tyding og bruk
lytte til (noko ein eigenleg ikkje skal høyre), ofte med bruk av tekniske hjelpemiddel
Døme
- politiet avlytta telefonen hennar;
- avlytte ei leilegheit