Nynorskordboka
avkle, avklede
avkleda
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å avkle | avkler | avkledde | har avkledd | avkle! |
| har avkledt | ||||
| å avkledaå avklede | avkleder | har avkledd | avkled! | |
| har avkledt |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| avkledd + substantiv | avkledd + substantiv | den/det avkledde + substantiv | avkledde + substantiv | avkledande |
| avkledt + substantiv | ||||
| avkledd + substantiv | ||||
| avkledt + substantiv | ||||
Opphav
norrønt afklæðaTyding og bruk
- særleg i religiøst språk: leggje av seg
Døme
- avkle seg ein syndig natur
Døme
- politikken deira vart avkledd;
- fotballaget vart avkledd av motstandarane