Nynorskordboka
jibbe
jibba
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å jibbaå jibbe | jibbar | jibba | har jibba | jibb!jibba!jibbe! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| jibba + substantiv | jibba + substantiv | den/det jibba + substantiv | jibba + substantiv | jibbande |
Opphav
frå engelsk jib; eller nederlandsk gijpenTyding og bruk
- la eit segl gå over frå den eine sida til den andre (når ein seglar unna vinden)
Døme
- jibbe seglet
- stå på ski og utføre akrobatikk over overflater som ikkje er snø;jamfør jibbing