Nynorskordboka
interdikt
substantiv inkjekjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
eit interdikt | interdiktet | interdikt | interdikta |
Opphav
frå latin , av interdicere ‘forby’Tyding og bruk
om eldre forhold: paveleg forbod mot kyrkjelege handlingar;
jamfør bann
Døme
- lyse landet i interdikt