Artikkelside

Nynorskordboka

inka

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein inkainkaeninkaarinkaane
inkaerinkaene

Opphav

gjennom spansk; frå quechua ‘konge, herre’

Tyding og bruk

  1. overhovud for Inkariket
  2. person som høyrde til Inkariket