Nynorskordboka
infam
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| infam | infamt | infame | infame |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| infamare | infamast | infamaste |
Opphav
av latin infamis ‘illgjeten’, av in- og fama ‘gjetord, ry’Tyding og bruk
full av vondskap;
Døme
- seie noko på ein infam måte;
- infame skuldingar;
- eit infamt smil