Nynorskordboka
humul 2
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein humul | humulen | humlar | humlane |
Opphav
norrønt hǫmul- i samansetningar; samanheng med hamar (1Tyding og bruk
(liten, rundvoren) stein
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein humul | humulen | humlar | humlane |