Nynorskordboka
haugta, haugtake
haugtaka
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å haugta | haugtar | haugtok | har haugtatt | haugta! |
haugtek | har haugteke | |||
å haugtakaå haugtake | haugtak! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
haugtatt + substantiv | haugtatt + substantiv | den/det haugtatte + substantiv | haugtatte + substantiv | haugtakande |
haugteken + substantiv | haugteke + substantiv | den/det haugtekne + substantiv | haugtekne + substantiv | |
Opphav
av haugTyding og bruk
om underjordiske: ta eller lokke (folk) inn til seg
Døme
- jenta vart haugteken av huldrefolket