Nynorskordboka
harvle
harvla
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å harvlaå harvle | harvlar | harvla | har harvla | harvl!harvla!harvle! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
harvla + substantiv | harvla + substantiv | den/det harvla + substantiv | harvla + substantiv | harvlande |
Opphav
av harve (2Tyding og bruk
fare tumlande i veg, snåve;
kome seg fram med møde
Døme
- lammet harvla og datt