Nynorskordboka
harpun
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein harpun | harpunen | harpunar | harpunane |
Opphav
gjennom nederlandsk harpoen; frå fransk harponTyding og bruk
spydliknande fangstreiskap med mothakar, brukt mellom anna til å kaste eller skyte ut med tauline mot sel og kval