Nynorskordboka
granske
granska
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å granskaå granske | granskar | granska | har granska | gransk!granska!granske! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| granska + substantiv | granska + substantiv | den/det granska + substantiv | granska + substantiv | granskande |
Opphav
av grann (2 med tyding ‘tydeleg’Tyding og bruk
undersøkje, saumfare, gå grundig over eller gjennom;
undersøkje vitskapleg
Døme
- granske pasienten nøye;
- rekneskapen blir no granska;
- granske ut himmelrommet