Nynorskordboka
arroganse
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein arroganse | arrogansen | arrogansar | arrogansane |
Uttale
aroganˊseOpphav
gjennom fransk; frå latin , av arrogare ‘krevje for seg sjølv’Tyding og bruk
sjølvgod åtferd, ovmot;
Døme
- bli møtt med arroganse;
- syne ein utekkeleg arroganse