Nynorskordboka
garant
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein garant | garanten | garantar | garantane |
Opphav
av fransk garer ‘ta i vare’, opphavleg germansk; same opphav som vare (3Tyding og bruk
person eller institusjon som garanterer noko;
Døme
- stå som garant for planen;
- ein garant for vekst og utvikling