Nynorskordboka
fåne 2
fåna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å fånaå fåne | fånar | fåna | har fåna | fån!fåna!fåne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| fåna + substantiv | fåna + substantiv | den/det fåna + substantiv | fåna + substantiv | fånande |
Opphav
av få (3 med innverknad i tyding 2 frå fånTyding og bruk
- miste fargen, gråne, bleikne
Døme
- fåne i andletet
- bli til trevlar eller molar
Døme
- tauet fånar
- bli avfeldig, visne
Døme
- fåne av;
- fåne bort;
- fåne vekk