Artikkelside

Nynorskordboka

forsake

forsaka

verb
kløyvd infinitiv: -a
Bøyningstabell for dette verbet
infinitivpresenspreteritumpresens perfektumimperativ
å forsakaå forsakeforsakarforsakahar forsakaforsak!forsaka!forsake!
Bøyningstabell for dette verbet (partisippformer)
perfektum partisipppresens partisipp
hankjønn /
hokjønn
inkjekjønnbunden formfleirtal
forsaka + substantivforsaka + substantivden/det forsaka + substantivforsaka + substantivforsakande

Opphav

frå lågtysk , opphavleg med tyding ‘gje opp ein rettsstrid’; av for- (2

Tyding og bruk

gje avkall på, gje opp, seie frå seg;
Døme
  • forsake eit normalt familieliv;
  • ein må forsake mykje for å nå til topps