Nynorskordboka
fennikel
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein fennikel | fennikelen | fenniklar | fenniklane |
Opphav
gjennom lågtysk frå det latinske slektsnamnetTyding og bruk
opptil meterhøg (dyrka) skjermplante mellom anna brukt i matstellet;
Foeniculum vulgare