Nynorskordboka
fasle 2, fatle 2
fasla, fatla
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å faslaå fasle | faslar | fasla | har fasla | fasl!fasla!fasle! |
| å fatlaå fatle | fatlar | fatla | har fatla | fatl!fatla!fatle! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| fasla + substantiv | fasla + substantiv | den/det fasla + substantiv | fasla + substantiv | faslande |
| fatla + substantiv | fatla + substantiv | den/det fatla + substantiv | fatla + substantiv | fatlande |
Opphav
norrønt fatlaTyding og bruk
- feste (med tau og liknande);binde, surre omkring
Døme
- fasle eit sår
- feste eller lesse (ei bør) med fasle (1, 1)
Døme
- fasle ei bør på ryggen