Nynorskordboka
disruptiv
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| disruptiv | disruptivt | disruptive | disruptive |
Opphav
av engelsk disruption ‘forstyrring, omvelting’Tyding og bruk
svært nyskapande;
Døme
- disruptiv innovasjon;
- teknologien har ei disruptiv kraft i finansnæringa