Nynorskordboka
smiing, smiding
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei smiding | smidinga | smidingar | smidingane |
| ei smiing | smiinga | smiingar | smiingane |
Tyding og bruk
det å smi (1);
arbeid med å lage ting av metall og hamre dei ut i oppheta tilstand
Døme
- kurs i smiing av knivblad