Nynorskordboka
valandere
valandera
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å valanderaå valandere | valanderer | valanderte | har valandert | valander! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| valandert + substantiv | valandert + substantiv | den/det valanderte + substantiv | valanderte + substantiv | valanderande |
Opphav
slektskap med norrønt vallari ‘landstrykar, tiggar’Tyding og bruk
gå og drive;
gå og slenge;
drive fram og tilbake