Artikkelside

Nynorskordboka

supinasjon

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein supinasjonsupinasjonensupinasjonarsupinasjonane

Opphav

av latin supinatus ‘tilbakebøygd’

Tyding og bruk

det å vri fot eller hand utover;
jamfør supinere (1);
motsett pronasjon