Nynorskordboka
søndagskjærast, søndagskjæraste, sundagskjærast, sundagskjæraste
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein søndagskjærast | søndagskjærasten | søndagskjærastar | søndagskjærastane |
| ein søndagskjæraste | |||
| ein sundagskjærast | sundagskjærasten | sundagskjærastar | sundagskjærastane |
| ein sundagskjæraste | |||
Tyding og bruk
person som ein møter jamleg og har eit kjærastforhold til, men som ein ikkje deler kvardagslivet med
Døme
- han ynskjer i det minste ein søndagskjærast;
- tid til ein søndagskjærast