Nynorskordboka
knocke
knocka
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å knockaå knocke | knockar | knocka | har knocka | knock!knocka!knocke! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
knocka + substantiv | knocka + substantiv | den/det knocka + substantiv | knocka + substantiv | knockande |
Uttale
nåkˋkeOpphav
av engelsk knockTyding og bruk
i boksing: slå ut;
Døme
- knocke motstandaren ut