Nynorskordboka
dikke 1
dikka
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å dikkaå dikke | dikkar | dikka | har dikka | dikk!dikka!dikke! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
dikka + substantiv | dikka + substantiv | den/det dikka + substantiv | dikka + substantiv | dikkande |
Tyding og bruk
banke saman, tette, klinke ein skøyt mellom to jernplater