Nynorskordboka
dervisj
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein dervisj | dervisjen | dervisjar | dervisjane |
Opphav
gjennom tyrkisk; frå persisk darwish ‘tiggar’Tyding og bruk
medlem av eit religiøst samfunn innan islam