Nynorskordboka
daffe
daffa
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å daffaå daffe | daffar | daffa | har daffa | daff!daffa!daffe! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| daffa + substantiv | daffa + substantiv | den/det daffa + substantiv | daffa + substantiv | daffande |
Tyding og bruk
gå og slenge eller dra seg
Døme
- du kan ikkje gå og daffe om du vil få opp kondisen